Sverige lovordas vid internationell konferens om religiös frihet
Bevis på våld och tvång raserar antireligiös grupps falska fasad
en svenska regeringen gavs beröm vid en nyligen hållen konferens om mänskliga rättigheter, vid vilken delegater från hela Europa sökte lösningar på konflikter orsakade av intolerans och diskriminering.
Skälet till lovorden var den 400 sidor långa rapporten I God Tro, som publicerades i slutet av förra året när regeringens undersökning om nya religiösa rörelser blivit färdig.
Den av regeringen tillsatta kommissionen, ledd av Margó Ingvardsson, fick arbeta hårt för att plöja igenom alla rapporter som strömmade in när de väl börjat sin undersökning. Kommissionen besökte även andra länder och studerade den religiösa situationen i Tyskland, Frankrike, Danmark, Storbritannien och USA.
|
| ||
 |
Värdet av en uppriktig dialog mellan folk från olika trosuppfattningar och mellan regeringar och olika religiösa samfund betonades nyligen på en större konferens om religionsfrihet som hölls av Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa (OSSE). | |
Det var ingen enkel uppgift att avgöra vad som var sanning, vad som var åsikter, och vad som var desinformation. Kommissionen kom emellertid fram till ett ganska avslöjande resultat: Vad som främst behövs är mer konstruktiv och trovärdig information, kunskap och dialog, då “den allmänna debatten om de nya religiösa rörelserna domineras av missuppfattningar, överdrifter, och ibland av ren desinformation från olika parter.”
Media skrev mycket om rapporten. Tre saker betonades: Risken för missbruk av religionsfriheten; inget krisstöd behövs; vad som behövs är kunskap och dialog.
Värdet av en verklig dialog mellan människor av olika tro - och mellan regeringar och religiösa grupper - var det som alla var överens om vid den stora konferensen om religiös frihet som hölls i Wien i mars.
Mer än 320 representanter från europeiska regeringar och människorättsorganisationer deltog på konferensen, vars värd var Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) - en av de viktigaste internationella grupperna med ansvar för att bevara stabilitet och mänskliga rättigheter.
Ett representativt uttalande, lämnat till konferensen av Europakommissionen, underströk att “intensifierad dialog” är “av stor vikt . . . för vårt gemensamma mål att befrämja tolerans och förståelse...”
Den Internationella Helsingfors-federationen för mänskliga rättigheter (IHF) hänvisade till det “förhållandevis positiva närmandet till minoritetsreligioner” i den svenska regeringens rapport som ett utmärkt exempel att följa för länder som i stället har förespråkat eller tillåtit religiösa fördomar.
Så till exempel, sade IHF, har metoden att välja konfrontation i Frankrike “lett till ärekränkande rapporter i media, till yrkesförbud . . . och till ökad intolerans från samhället mot vanliga människor med anledning av deras personliga religiösa tro.”
Vikten av dialog har betonats vid andra nyligen hållna konferenser om mänskliga rättigheter. Samtidigt med detta blir de grupper som skapar konflikt till föremål för ny undersökning. I Sverige gäller detta främst FRI, vars hysteri om minoritets-religioner gör en dialog närmast omöjlig.
FRI’s deprogrammeringar
Tidigare har en del tidningar beskrivit FRI som en slags “hjälporganisation” som arbetar ideellt för att hjälpa f.d. medlemmar från olika religioner.
Representanter från FRI intervjuas i TV eller i tidningar, framställs som “sektexperter” eller “konsulter” och talar om “diskussioner” med medlemmar från minoritetsreligioner.
Det är så här FRI vill beskriva sig själva och sin verksamhet. Men det finns en annan sida av denna förening, som åtskilliga medlemmar från olika religiösa rörelser har upplevt - även om de inte bad om eller ville det.
För att gå rakt på sak så består FRI av hänsynslösa personer vilkas inblandning i andra människors privatliv har inkluderat kidnappning och våldsam “deprogrammering” - Enligt FRI’s egen hemsida har de utfört 400 deprogrammeringar i Sverige. Deras metoder har även omfattat barn.
Våldsam FRI-ordförande
För ett par år sedan uppmärksammades att dåvarande FRI-ordföranden fysiskt attackerade en fd medlem i en mindre kristen grupp. Den unge mannen hade funderat på att lämna sin religion men istället för att bara göra detta så var han under en tid inneboende hos dåvarande FRI-ordföranden, sannolikt för att få “konsultation” enligt FRI’s idéer. Men istället för att få hjälp slutade det hela, efter en meningingsskiljaktighet, med att han blev fysiskt angripen av dåvarande FRI-ordföranden på ett tämligen våldsamt sätt. Mannen lyckades dock kalla på polis och avvärja attackerna tills dess polisen anlände och tog FRI-ordföranden till polisstationen för förhör. Trots denna händelse har inte FRI offentligt gjort någon markering mot sin förre ordförande, tvärtom har han tillåtits att medverka i flera media-sammanhang även efter denna minst sagt anmärkningsvärda händelse.
Bortförande av barn
| ||
|
Åke Wiman (infälld bild längst till höger) och framlidne Louis Jolly West från USA (infälld bild till höger) har aktivt och ideologiskt påverkat föreningen FRI (ovan). Åke Wiman presenterades i GP 1989 som avprogrammerare, men säger själv att han är ekonomisk konsult. Deras metoder är helt klart omtvistade. | |
Ett annat fall gällde en 14-årig pojke som under flera månader 1993 var fullständigt isolerad från omvärlden. Bara deprogrammerare från FRI fick prata med honom och de pratade endast om hans religion i nedsättande termer. Se JO:s rapport, diarienummer 636-1994.
Problemen började när pojkens mor lämnade ett litet kristet samfund, medan hennes man och deras fyra barn stannade kvar. Eftersom hon själv bytt trosuppfattning ville hon tvinga sina barn att göra detsamma. För att få stöd från de sociala myndigheterna framförde hon många bittra påståenden om sitt gamla samfund. Myndigheterna lyssnade och ett antal tjänstemän skickades iväg för att hämta barnen.
Uppeggade av moderns tillrättalagda historier anlände myndigheterna till barnens hem på kvällen, drog dem bokstavligen upp ur sängarna och isolerade dem på en psykiatrisk klinik.
Den 14-åriga pojken, som alltså nu var inspärrad mot sin egen vilja, lämnades över till deprogammerare från FRI. Han tilläts inte under mer än en månad att ringa sin far och tilläts inte ens att gå ut.
När pojken till slut frigavs fick han hjälp av en advokat att skriva en lång besvärsinlaga till justitieombudsmannen om vad som hänt. Denna inkluderade pojkens sorgliga historia, skriven med hans egen handstil:
“Allt det här som hade hänt kändes som en mardröm, som om poliserna var militärer i krigsdrabbade eller förtryckta länder, som utan anledning för bort några från deras hem som de vill leva i. . . .
På Högelid bodde jag i en månad. Jag fick inte prata med vare sig pappa, Andreas [brodern] eller någon annan jag ville prata med. Skolan visste ingenting, förrän efter ett par tre veckor senare.
Efter ett par veckor kom en avprogrammerare från Stockholm, vars namn var Pamela. Hon sa att Teamet var en “negativ sekt” och drog paralleller mellan den “negativa sekten” hon pratade om och stora “sektskandaler” i USA den senaste tiden, där t.ex. över 1000 människor tog självmord när “sektledaren” sa det och när en “sekt” brände in sig själva när polisen kom. Hon gick på och gick på, ibland mer än en timme i sträck....
Fönstrena i rummet var låsta, så man kände sig som en fånge. Det var man ju också. Efter ca en månad lättades reglerna lite och jag fick gå ut själv på dagen, men jag fick fortfarande inte ringa till Teamet.”
Den här “deprogrammeringen” lämnade förstås bestående emotionella sår. Vem ska se till att de läker? Vem ska ta ansvar för dem? Absolut inte FRI - de orsakade dem.
